Ahh.. härligt.. precis som jag trodde säsongen för kräftskivor var över och nersupen, så ringde min kära mor och gladeligen gav mig beskedet att vi ska ha kräftskiva med familjen! Yippi.. För att förtydliga situationen, nu snackar vi om två araber, fyra halvaraber och en svensk (min mamma)! Men låt er inte luras, vi är fullt medvetna om svenska traditionerna och hur man brottar ner och bryter ryggen på en kräfta. Vi satt på verandan med uppdukade bord, när ännu en svensk dök upp (en vän till min faster). Sådär ja.. nu har vi smetat ut internationaliteterna lite! Dock har vi inte riktigt fattat det där med KRÄFT-skiva.. KRÄFT.. utan vi blandar in lite räkor i bilden också. Skitsamma, same shit. Fiskar med skal.. orkar nån älta..
Under smörgåstuggandet, vindrickande, ölskålandet så märker jag att min kusin (som för övrigt är fjorton år och något ivrig i hur man hanterar sina hormoner) är i full aggressivitet med att bända upp skalet på en fet kräfta. Mitt i bändandet märker jag att nåt inte står rätt till, den vill sig inte riktigt, jag kan se hatet i hans ögon!! Han är inte medveten om att jag iaktar honom, mina händer ligger still mot bordet i väntan på vad som skall hända. Min intuition säger mig att något kommer gå fel. Han liksom bänder med tummarna tryckande mot kräftryggen, och de andra pillande på flikarna längs magen. Men i samma ögonblick som han tar i extra hårt i sina späda fingrar, så knäcks skalet plöstligt på mitten. Tiden stannar under ett par sekunder och de andras röster förvrängs till nerpitchade troll-liknande brummande. Jag hinner uppfatta min kusins brottarvrål i enormt lågt frekvens (påminner iof mer om vattenvolleybollscenen med Ben Stiller i Släkten är värst när han bögvrålar och drar ett slagskott mot näsan på tjejen mittemot), samtidigt som jag ser hur ryggen knäcks på mitten och skalet viker sig öppet mot mig! Näst intill allt innehåll i Kräftans lilla havskropp fullständigt kastas ut i vår syrefyllda rymd och till min insikt kommer rakt emot mig. Likt Trinity i ett matrixliknande slowmotionkast bakåt så vräker jag mig mot en ställning bakåt i brygga (utan att ta i händerna), för att undvika att få kräftans innehåll i ansiktet (det kunde ha varit riktade skottkulor från Mr Smith?). Men i sista millisekund så märker jag att innehållet byter riktning, tappar bana och viker av neråt bordet! (observera att allt detta sker på en halv sekund men upplevs i min värld som minst en till två minuter!).
Jag tittar lite barskt på min kusin som sitter med att tomt skal i handen. Jag vaknar upp ur min matrix-koma och ser ner på min kropp. Tröjan är intakt, min kropp är oskadad. Ansiktet orört (förutom vecken från mina överlevnadsuttryck). Men när jag ser ner mot bordet och besticken, tallriken och diverse föremål så märker jag att nånting har kommit i mitt vinglas. Givetvis dricker jag såklart Rödvin till maten. Det har kommit bajs i mitt glas? Av allt som kunde hända denna kväll, så visar det sig att gudarna egentligen bara ville ge mig lite ironi i form av kräftbajs i mitt vinglas.. Thanx!
Mitt huvud höjer sig mot skyarna och jag ler åt tanken att jag en dag kommer sitta på deras moln och pissa på deras soffa..
Under smörgåstuggandet, vindrickande, ölskålandet så märker jag att min kusin (som för övrigt är fjorton år och något ivrig i hur man hanterar sina hormoner) är i full aggressivitet med att bända upp skalet på en fet kräfta. Mitt i bändandet märker jag att nåt inte står rätt till, den vill sig inte riktigt, jag kan se hatet i hans ögon!! Han är inte medveten om att jag iaktar honom, mina händer ligger still mot bordet i väntan på vad som skall hända. Min intuition säger mig att något kommer gå fel. Han liksom bänder med tummarna tryckande mot kräftryggen, och de andra pillande på flikarna längs magen. Men i samma ögonblick som han tar i extra hårt i sina späda fingrar, så knäcks skalet plöstligt på mitten. Tiden stannar under ett par sekunder och de andras röster förvrängs till nerpitchade troll-liknande brummande. Jag hinner uppfatta min kusins brottarvrål i enormt lågt frekvens (påminner iof mer om vattenvolleybollscenen med Ben Stiller i Släkten är värst när han bögvrålar och drar ett slagskott mot näsan på tjejen mittemot), samtidigt som jag ser hur ryggen knäcks på mitten och skalet viker sig öppet mot mig! Näst intill allt innehåll i Kräftans lilla havskropp fullständigt kastas ut i vår syrefyllda rymd och till min insikt kommer rakt emot mig. Likt Trinity i ett matrixliknande slowmotionkast bakåt så vräker jag mig mot en ställning bakåt i brygga (utan att ta i händerna), för att undvika att få kräftans innehåll i ansiktet (det kunde ha varit riktade skottkulor från Mr Smith?). Men i sista millisekund så märker jag att innehållet byter riktning, tappar bana och viker av neråt bordet! (observera att allt detta sker på en halv sekund men upplevs i min värld som minst en till två minuter!).
Jag tittar lite barskt på min kusin som sitter med att tomt skal i handen. Jag vaknar upp ur min matrix-koma och ser ner på min kropp. Tröjan är intakt, min kropp är oskadad. Ansiktet orört (förutom vecken från mina överlevnadsuttryck). Men när jag ser ner mot bordet och besticken, tallriken och diverse föremål så märker jag att nånting har kommit i mitt vinglas. Givetvis dricker jag såklart Rödvin till maten. Det har kommit bajs i mitt glas? Av allt som kunde hända denna kväll, så visar det sig att gudarna egentligen bara ville ge mig lite ironi i form av kräftbajs i mitt vinglas.. Thanx!
Mitt huvud höjer sig mot skyarna och jag ler åt tanken att jag en dag kommer sitta på deras moln och pissa på deras soffa..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar